Rapporten från WHO visar att förvar i många fall bidrar till att påverka förvarstagnas hälsotillstånd negativt. Denna Policy Brief belyser vilka hälsoaspekter som påverkas av att vara i förvar, vilka alternativen till förvar är och hur Sverige eventuellt kan, och bör, förhålla sig till förslagen i rapporten.

**Några övergripande slutsatser som dras är:**

- Utöver en mer allmän nedsättning i hälsa och behov av vård framstår i rapporten den psykiska ohälsan som ett stort problem, något som i sin tur ofta tycks vara kopplat till situationen att vara frihetsberövad. De vanligaste diagnostiserade psykiska sjukdomar och besvär som framkommer i studien är depression, ångest, posttraumatiskt stressyndrom och andra psykiska hälsoproblem såsom självskadebeteende och självmordsförsök.
- Det ska i sammanhanget noteras att rapporten även pekar på att personal som arbetar på förvar ofta kan ha en påfrestande arbetssituation.
- Den absoluta merparten av migranter som har fått ett av- eller utvisningsbeslut i Sverige är inte försvarstagna utan lever under uppsikt eller helt utan kontroll.
- Det finns personer som riskerar att avvika eller motsätta sig ett beslut om av- eller utvisning som anses behövas frihetsberövas. Vad som, enligt Delmi, kan behöva adresseras är överbeläggning på svenska förvar.
- Ett inte oväsentligt problem som upplevs på svenska förvar är ett relativt omfattande inflöde av narkotika som på flera plan förvärrar personalens arbetssituation. Individer som sitter i förvar lever inte sällan under stark stress inför väntande ut- eller avvisning. Detta i kombination med en inte försumbar förekomst av narkotika ställer såväl de förvarstagna som personalen inför svåra situationer som enligt Delmi bör adresseras.

Författaren är Andreas Savelli som är verksam som utredningssekreterare på Delmi.


Återvändande

Hälsa bland förvarstagna och alternativ till förvar